Helena Wahlberg
Under mina år som HR-chef fick jag ofta frågan om vi inte borde införa mindfulness för hela organisationen. Frågan kom nästan alltid efter en tung höst, när sjukfrånvaron ökade och folk sprang mellan mötena med kaffe i ena handen och telefonen i den andra. Mitt svar blev med tiden: kanske, men inte som en lösning på något som egentligen är ett organisationsproblem.
Ändå tror jag på stillhet. Inte som ett program, utan som en vana som går att bära med sig in i en vanlig arbetsdag. Tio minuter är en bra början, eftersom det är tillräckligt kort för att faktiskt bli av och tillräckligt långt för att märka skillnad i hur du möter resten av dagen.
Vad menar vi med stillhet?
Stillhet behöver inte betyda meditation på en kudde. Det kan vara en promenad utan telefon, att sitta kvar fem minuter i bilen innan du går in, eller att titta ut genom fönstret och låta tankarna lägga sig. Det gemensamma är att du under en kort stund slutar ta in ny information och i stället lägger märke till det som redan finns: andningen, kroppen, ljuden runt dig, tankarna som snurrar.
Mindfulness, som det oftast kallas, har rötter i buddhistisk meditation men fick sin västerländska form i program som Jon Kabat-Zinns kurs i stressreduktion, som startade i slutet av 1970-talet. Sedan dess har metoden studerats i stor omfattning.
Vad säger forskningen?
Här vill jag vara ärlig, eftersom området är fullt av överdrifter. Forskningen om mindfulness är omfattande men spretig. Många studier är små, korta och saknar bra jämförelsegrupper. Sammanställningar brukar landa i att effekterna på upplevd stress och välbefinnande finns men är måttliga, och att de inte är tydligt större än för andra aktiva insatser, till exempel fysisk aktivitet eller avslappningsträning.
Det betyder inte att stillhet är meningslöst. Det betyder att du ska vara skeptisk mot den som lovar att tio minuter om dagen förändrar ditt liv, botar sömnproblem eller gör dig till en bättre ledare på sex veckor. Den typen av löften säger mer om säljaren än om metoden.
Vad stillhet kan ge
Min erfarenhet, från mig själv och från de chefer jag har arbetat med, är mer vardaglig. Regelbundna korta pauser gör det lättare att:
- märka när du är på väg att reagera i stället för att svara, till exempel i ett pressat möte,
- skilja mellan det som är bråttom och det som bara känns bråttom,
- gå in i nästa samtal med lite mer närvaro och lite mindre rester av det förra,
- lägga märke till trötthet innan den har vuxit sig stor.
Så kan du göra
Välj en tidpunkt som redan finns i din dag, så att du slipper skapa en ny. Många väljer morgonen innan datorn startas, andra stunden efter lunch. Ställ en timer på tio minuter och sätt dig bekvämt. Rikta uppmärksamheten mot andningen. När tankarna drar iväg, och det kommer de att göra, märker du det och leder tillbaka uppmärksamheten utan att döma dig själv. Det är hela övningen. Att tankarna vandrar är inget misslyckande, det är själva träningen.
Om tio minuter känns för mycket, börja med tre. Det är bättre med tre minuter som blir av än tjugo som aldrig händer. Vill du skriva ner det du lägger märke till kan du kombinera stillheten med en enkel journal.
Vad stillhet inte kan lösa
Stillhet är ett verktyg för dig som individ. Det ersätter inte rimlig arbetsbelastning, tydliga prioriteringar eller en chef som lyssnar. Om du har en arbetssituation som inte går ihop är det i första hand en fråga för din chef och för arbetsgivarens arbetsmiljöarbete, inte för din andning.
Och om du märker att du sover dåligt under lång tid, känner dig nedstämd eller inte orkar som förut: prata med vården. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning. Stillhet kan vara ett komplement, men ska inte bli ett sätt att skjuta upp ett samtal med någon som kan hjälpa dig.
Stillhet handlar till sist om att skapa ett litet utrymme mellan det som händer och hur du svarar. Det utrymmet är inte stort, men det är ditt.
